När man talar om den bästa schackspelaren från Sverige, dyker nästan alltid två namn upp: Ulf Andersson och Gideon Ståhlberg. De är från olika epoker, Gideon föddes 1908 och Ulf 1951, men jämförs trots det i striden om Sveriges bästa spelare.

Gideon Stålhberg

Gideon Ståhlbergs största bedrift är att han som 21-åring blev nordisk mästare 1929. Han vann också SM tre gånger. Han ställde även upp i många internationella tävlingar med bra resultat, men aldrig riktigt på toppnivån. Hans konsekventa resultat gjorde dock att han under en period, enligt ELO-rankingen, var rankad som tredje bästa spelaren i världen. Han hann också med att skriva nästan 15 böcker om schack innan han dog i Leningrad 1967.

Ulf Andersson

Ulf Andersson var 16 år när Gideon dog. Han växte upp i Arboga och blev snabbt medlem i stadens schackklubb. Han vann SM 1969 och fick titeln stormästare tre år senare, 1972. Som bäst var han rankad fyra i världen, men var en internationell toppspelare från 1970 till millennieskiftet. Ulf Andersson brukar tas som exempel på att man inte behöver skolas till schackspelare från väldigt ung ålder. Han var relativt gammal, i jämförelse med många andra, för att nå den toppnivån han gjorde.

Förutom SM-titeln blev han också framför allt känd i internationella kretsar när han i en turnering 1975 besegrade dåvarande världsmästaren Anatolij Karpov från Sovjetunionen.

För den som är intresserad av en av Sveriges bästa spelare genom tiderna rekommenderas boken Schackets mästare – I huvudet på Ulf Andersson, som beskriver hans liv.