Att kunna spela schack utan att se brädet framför sig, är för de allra flesta omöjligt. Men för stormästare är det ett ganska vanligt sätt att träna upp minnet och förmågan att visualisera en match i huvudet. Magnus Carlsen har varit framför allt framträdande i detta då han under ett event spelade mot tre olika personer, rankade från nästan nybörjare till stormästare. Alla matcher hade tidsbegränsning och Magnus var tvungen att sitta med ögonbindel. De har gjorts betydligt fler matcher samtidigt än så, men tidspressen gjorde att utmaningen stod ut från resten.

Väldigt snabbt blev det schackmatt på samtliga motståndare. En intressant aspekt med denna typen av spel är att matcher mot nybörjare tenderar att bli svårast i långdragna matcher. Erfarna spelare spelar ofta enligt ett visst känt mönster, med några avstickare här och där för att vilseleda motståndaren. Hur en nybörjare spelar, hittas sällan i en bok. Det blir därför svårare att minnas längre perioder av spel där drag som för stormästare klassas som slumpmässiga eller meningslösa.

Att spela med ögonbindel är inte heller helt ovanligt i andra brädspel som exempelvis Go. Där är det generellt svårare, helt enkelt för att matcherna tenderar att bestå av fler drag än en schackmatch.