Den japanska motsvarigheten till schack är shogi. Det anses vara det populäraste brädspelet efter Go som är störst i både Sydkorea, Japan och Kina.

Shogi skiljer sig först och främst mot schack i att det spelas på 9×9 rutor istället för 8×8. Båda spelarna har samma färg och pjäserna skiljs traditionellt bara åt i att de har japanska tecken som symboliserar vad det är för typ av pjäs. Detta gör spelet svårt för västerlänningar då skillnaden mellan en bonde och häst exempelvis, endast kan utrönas om man kan japanska eller åtminstone har memorerat tecknen. De pjäser som båda spelarna börjar med är:

• 1 Kung
• 1 Guldgeneral
• 1 Silvergeneral
• 1 Torn
• 1 Löpare
• 2 Hästar
• 2 Lansar
• 9 Bönder

Torn, löpare och kung rör sig precis som i traditionellt schack. Guld- och silvergeneralen har gemensamt att de kan gå ett steg framåt antingen rakt eller diagonalt. De skiljer sig åt i förmågan att röra sig bakåt. Lansen kan röra sig hur långt som helst rakt fram. Hästar rör sig som i schack, men måste börja med att gå två steg framåt, sedan ett till höger eller vänster. Lansar och hästar är med andra ord mycket begränsade. Men, det finns en twist.

Pjäserna kan befordras

Det finns en anledning till att färg och form är samma för båda spelare. När du har fångat en av motståndarens pjäser finns vissa möjligheter att spela ut den igen och göra den till en pjäs på ditt lag.

De flesta pjäser har också möjlighet att befordras eller promoveras när de når motståndarens tredje rad. Hästar och bönder förvandlas till guldgeneral och lansar till silvergeneraler. Även torn och löpare får en extra rörelsebonus när de når tredje raden. Det är framför allt här som spelets komplexitet snabbt blir tydlig.